II

  Av alla övernaturliga försök att förklara skapelsen är Moses skapelsehistorier de mest framgångsrika i vår del av världen. Den mosaiska skapelseberättelsen inleder Gamla Testamentet och har betraktats som en sannsaga ända in i vår tid. Den lyder ungefär som följer: Först skapade Gud jorden som en oorganisk kropp. Därefter skiljde han ljus från mörker och sedan vatten från land. Nu var jorden beboelig för olika organismer. Då skapade han först växterna, därefter djuren och av djuren först vattnets och luftens, och sedan fastlandets djur. Sist skapade Gud människan till sin egen avbild och till jordens härskare.

  Bibelns ord om jordens skapelse för ungefär 6000 år sedan framstod som en legend när den konfronterades med geologen Charles Lyells Principles of Geology, som hade offentliggjorts 1830, och medfördes av Darwin under hans världsomsegling. Lyell påvisade naturliga förklaringar till att även ofantliga bergskedjor höjt sig över jordytan; det räckte med några centimeters höjning per år för att årmiljonerna skulle få sådan effekt; det behövdes inga övernaturliga förklaringar. De sex skapelsedagar som bibeln talar om ersattes av den verkliga skapelsehistorien: geologin, som sålunda bröt ner religionens tidsperspektiv.

  Hur ärftligheten gick till mer i detalj, hur egenskaperna färdades mellan generationerna, var obesvarad tills Gregor Mendel löste ärftlighetens gåta. Också detta hade Darwin kunnat ge ett svar på om han hade sprättat upp det tidskriftsexemplar av Avhandlingar från naturhistoriska föreningen i Brunn av augustinermunken Mendel, vilket återfanns i Darwins kvarlåtenskap efter hans död.

  Sin avhandling om ärftligheten publicerade Mendel redan 1866 men skriften förblev okänd av fackmännen ända fram till sekelskiftet. Hans förbisedda, epokgörande undersökningar över de experiment han företagit med korsningar, huvudsakligen mellan varieteter av den vanliga ärtväxten, bröt nya banor för ärftlighetsforskningen. Den blev exakt, nära nog som kemin och matematiken och införde en kausalitet, ett nödvändigt sammanhang mellan orsak och verkan, som slog åtskillig gammal teleologi på flykten. Mendels ärftlighetslagar har sagts vara det sista övertygande beviset på att Darwins teser var riktiga.

”Modern evolutionsbiologi bygger i allt väsentligt på de idéer Darwin presenterade under 1800-talet. Givetvis har vissa delar modifierats på grund av moderna rön, men det har hittills inte presenterats några studier som visar på att hans teori är fel i grunden”, skriver Mats Björklund (Evolutionsbiologi, 2005).

  För medeltidens människor var kanske varje tecken en signal till fara: en fågel i en stilla skog, ett okänt ljud, en svamp av egendomlig form. I vår tid är det en egendomlig tanke att människan en gång var bergfast övertygad om att jorden vilade orörlig i universums mitt – och visste att det som skedde bortom jorden, det skedde blott för jordens skull; jordens särställning i världsalltet var odiskutabel.

  Anspänningen av de andliga krafterna i vetenskapliga frågor inskränker sig inte bara till forskandets ansträngning – sanningarna måste också försvaras inför de krafter som försöker undertrycka dem. Dit hör tveklöst styrkan i den fördom, som hänger samman med vad som ligger i människors intresse och lever kvar av gammal vana. En fullkomligt monumental fördom var t.ex. på sin tid den geocentriska världsåskådning, som Copernikus uppträdde mot och som åklagarna i processen mot Galilei tog i försvar. Både Copernicus och Gallilei tvingades göra avbön för sina villoläror.

  1543 hade astronomen Nicolaus Copernicus i sitt epokgörande arbete De revolutionibus orbium coelestium beskrivit hur planeterna rörde sig med solen som alltets medelpunkt; han lät solen och jorden byta plats i universum. Det heliocentriska världssystemet var en tankens revolution som tog mänskligheten ur den geocentriska villfarelse som den trott fast och orubbligt på i många tusen år. Men Giordano Bruno brändes på bål i Rom år 1600 den 17 februari av den kristliga inkvisitionen för sina kätterska åsikters skull, som bröt med medeltidens astronomiska uppfattning - ett av många offer för kyrkans sanningsförtryck.

  Freud observerade att människans universella narcissism, hennes självförhärligande, lidit tre svåra nederlag åsamkade av vetenskapen. Han nämner Copernicus kosmologi, som visar att människan är vare sig världens centrum eller dess gud, Darwins biologiska lag som en gång för alla gör slut på föreställningen att människan på ett grundläggande sätt är annorlunda och överlägsen andra djur, och psykoanalysen, som upptäckte att egot inte är herre i sitt eget hus, i sitt eget medvetande. Vetenskapen genomgick en sekulariseringsprocess.

  Newton och Darwin begravdes, sida vid sida, i Westminster Abbey, efter en hemställan från parlamentet, knappast utan kyrkligt motstånd. En historiens ironi, och en metafor för de eviga parhästarna tro och vetande! I fem århundraden av mänsklig fantasi och tankekraft har vi nu begravt en del av medeltidens mörker och den religiösa hybris som tog för givet jordens särställning, liksom människans. Den antropocentriska villfarelsen, i den tänkta skapelseordningen, innebar att människan är den jordiska skapelsens på förhand avsedda ändamål, för vars skull hela den övriga naturen är tillrättalagd; det förtjänar att upprepas att Linné faktiskt i sitt natursystem anslöt sig till Moses skapelsehistoria. Även i fråga om syndafloden bejakade han den mosaiska legenden. Han antog sålunda att alla organismer dränktes utom några få individer av varje art, vilka räddades i Noaks ark och landsattes på Ararat när syndafloden upphört. Linné tänkte sig att djuren därefter intog olika zoner på berget; polardjur på hög höjd, djur vana vid hetta vid bergets fot. Från Arafat skedde sedan expansionen ut över jorden.

  Syndafloden markerade klimax på det onda – nu hade berg, hav och annan otillgänglig natur uppkommit; syndafallet drabbade inte bara människan utan också naturen och den jord som hade skapats jämn och skön som ett äggskal. Hur primitiv och ovetenskaplig en sådan uppfattning är visar Ernst Haeckel i sin tidigare omnämnda Skapelsehistoria: