|
|
|
Livet som helig princip tycks i vårt samhälle fortfarande bara omfatta människan. Djurförsök och djurförtryck tycks ännu inte vara ett stort etiskt eller moraliskt problem för makthavare och beslutsfattare. Men genom att acceptera djurförsök och andra former av djurförtryck förringar vi livets värdighet. Vi ger det brutala i livet rätt. Om slaveriet, nazismens och kommunismens illgärningar säger vi: -Det är egendomligt att människor kunde vara så råa. Så kommer framtiden att säga om vår tids djurförsök. För alla som vill kalla sig miljövårdare i något avseende borde vivisektionen vara något av en probersten eftersom den så flagrant demonstrerar vår brist på respekt och kärlek till naturen. Hur kan vi någonsin begära av barn att de ska lära sig ett kärleksfullt förhållande till människor, djur och miljö, när de får veta att deras goda lekkamrater hundarna, katterna och marsvinen är så lite värda att de kan hanteras som förbrukningsvaror utan egenvärde i laboratorierna? Och hur ska den vuxna människan kunna ta begreppet ekologi som annat än ett stort skämt när vi så grovt förbryter oss mot våra ekologiska medvarelser? När vi blir djupt varse att djuren har ögon och att de vänder dem mot oss; när vi ser att det bakom samlingsnamn som ”boskap” och ”svin” faktiskt döljer sig enskilda individer, då kan vi börja se djuren på ett nytt sätt. Vi kommer aldrig att nå ända fram. Men vi måste söka oss fram mot en identifikation med djuren för att ett verkligt inkännande i deras existens skall bli möjlig för oss. Den dag djuren kommer närmare vår empatiska krets och vår mänskliga moral ska djurförsök framstå i sin rätta dager; som ett monstruöst brott mot livet. Menar vi något med vår djurvänlighet tvingas vi gå bortom retoriken och börja granska våra motiv, ekonomiska och andra. Människan är knappast unik genom att vara bäst eller mäktigast. Det unika hör ihop med våra insikter, och vår brist på insikter, och den moral som kan följa av dessa. Bara människan kan vara omänsklig. Djuren kan det inte. Djuret kan inte gå utanför sin egen natur. Det kan alltså inte vara odjur, men människan kan. Säkert behöver vi Linné av många skäl i vår tid? Alldeles avgjort är till exempel den Linné som med förundran närmade sig naturen och läste den med intuitiv skärpa ett föredöme för alla dagens naturvandrare. Vi behöver honom också som en nyttig påminnelse om att naturforskningen måste befruktas av humaniora och av empati för att inte stelna i ett kartotek av arter. Skälet är enkelt: naturen består endast av individer. Det insåg Darwin och det går som en röd tråd genom Harry Martinsons författarskap. Det mänskliga hos människan gör det möjligt för henne att se sig själv i djuret. Den insikten är darwinismens gåva till mänskligheten. |
|
|
Allt som syns |
|
 |
|
|
Darwins skugga. Illustration Fredrik Ogden |
|
|
Info-Text |
| Klicka här för information om hur du beställer ditt eget exemplar av "Darwins skugga". |
||
