Den attityd vi intar mot de andra djuren beror på hur vi ser på dem, vilka slags varelser vi anser dem vara, och hur vi tolkar våra relationer till dem. Vad är det för slags värdesystem som ligger bakom vår attityd? Alldeles avgjort måste livet bli mer komplicerat och attityderna mot djur förändras den dag vi börjar betrakta djurens liv – från deras synpunkt.

  Vilken plats har människan i naturen och i världen? I den frågan möts biologi och filosofi men den ekologiska vetenskapen har lärt oss att alla levande varelser beror av varandra i en komplex väv av samverkande element.

  Få fåglar illustrerar avståndet mellan teori och praktik bättre än rovfåglarna. Utrotning har inte sällan varit ett mål och ofta har det målet uppnåtts. Ända till den 1 juli 1955 var till exempel duvhöken fredlös under hela året. Ingen rovfågel har utsatts för sådan förföljelse från människans sida som höken, i synnerhet duvhöken. Min gamla fridsamma farfar, folkskollärare på den västmanländska landsbygden, knöt näven när han talade om ”hönshöken”. I folklivsarkiven finns t.o.m. belagt att man spikade upp levande hökar på stallväggar och andra platser, ett uttryck för ett totalt förakt, och en enastående grymhet, mot denna fågel. Jägarna har givetvis bedrivit formliga kampanjer mot höken, skottpengar har betalats ut och fångstmetoderna har blivit effektivare.

  Samma hat har mellanskarven i Kalmarsund fått vidkännas. När hatet kulminerade åkte de mest ondsinta ”skarvhatarna” ut till Gåsö utanför Mönsterås och massakrerade både bon och ungar mitt under häckningstid genom att såga ner 2000 träd varvid 2750 bon utraderades. Förutom skarvbona förstördes 400 hägerbon.

  Naturvetarna har visat att människan är en art bland många. Vi vet att vårt ursprung tillhör samma evolutionsprocess som gav upphov till alla andra arter. Genetikens  lagar, det naturliga urvalet och anpassningen, gäller människan såväl som andra biologiska varelser. I det avseendet är vi således en av dem, inte skilda från dem.

  Intellektuellt sett är denna strid för länge sedan avgjord men försök görs ännu att marginalisera darwinismens landvinningar.

  Marianne Rasmuson skriver i en understreckare (SVD 26 jan 1982):

  I ett inlägg (VF 6/2006), undertecknat ”Jan Landsverk, Norge”, undrar denne ”professor i biologi” hur intelligenta människor kan sätta tilltro till evolutionsteorin, något som för honom är fullständigt obegripligt. Han tycker att Magnus Ullman i en tidigare artikel i Vår Fågelvärld har ironiserat över skapelseteorin och förlöjligat dem som tror på den. Ullman konstaterar i sitt svar i samma nummer av tidskriften att Sverige har en gammal god tradition av att hålla isär tro och vetande och avslutar sitt inlägg på följande sätt:

  En rolig och tankeväckande poäng levererar i sammanhanget Lennart Nilsson (VF 6/2006). Han säger sig alltid ha varit mycket förbryllad över varför en del naturkunniga och tänkande kristna vill förneka evolutionen:

  Kolumnisten Ture Tätting funderar (VF 7/2006) över det stora behovet av nyandlighet i form av sådant som new age och ”intelligent design”. Han konstaterar att samtidigt som allt fler pusselbitar fogas till den bild Charles Darwin formulerade i sin evolutionsteori, reagerar många med avståndstagande. Varför slår inte evolutionsteorin igenom i vanligt folks medvetande? undrar kolumnisten och finner det ytterst egendomligt med tanke på att den moderna forskningen inom kemi och biologi kommit så långt att den ger rimliga svar på metafysiska frågor. Men, konkluderar han, kanske är det just det som är problemet:

  ”Många vill inte se de rimliga svaren. I stället söker man sig till något metafysiskt”.

  Om ”skolundervisning i ursprungsfrågor” handlar kristdemokraten Per Landgrens motion till riksdagen (2005/06:Ub497). Den visar att ”Såphale Sam” än i dag har proselyter. Så här lyder slutklämmen på Landgrens motion:

  ”De filosofiska och metafysiska utgångspunkterna avgör ramarna för svaren på livets djupare frågor. Det gör inte naturvetenskaperna. De slutsatser som borde kunna dras av den filosofiska, vetenskapsteoretiska och idéhistoriska diskussion som förts under de senaste 40 åren i västvärlden är att ursprungsfrågor är betingade av metafysik och därför borde höra hemma inom filosofiämnet (min kurs.). Där bör frihet och tolerans råda i de frågor som inte kan avgöras med vanlig vetenskaplig metodik. Där bör förklaringsmodeller som olika evolutionsläror och intelligent design (ID) med eller utan evolution fritt kunna konkurrera utan att de filosofiska utgångspunkterna mörkas”.

  Vad Landgren talar om är knappast filosofi bedriven som seriös vetenskap. Där tron börjar, upphör vetenskapen. Dessa båda verksamheter måste hållas skarpt isär. Redan för mer än hundra år sedan skrev professor Haeckel i Jena och det är bra egendomligt att det ska behöva upprepas än i denna dag:

  Filosofin kan inte upprätthålla tankar som naturvetenskapen motbevisat. Thomas Henry Huxley, Huxleyklanens anfader, Darwins stridbare förkämpe, jämförde vetenskapen med det ormstrypande spädbarnet Herkules: ”Kring varje vetenskaps vagga”, skrev han, ”ligger stupade teologer”.

  Värre än så, vill man gärna tillägga. När motionsskrivaren Landgren jämför kunskap med intellektuellt dravel under en täckmantel av filosofisk oväld drar han filosofin i smutsen. Det måste vara varje människas skyldighet som hänvisar till filosofin att i bredast möjliga omfattning känna till vetenskapsrön och – metoder och själv ha ett högt vetenskapsideal. Först därefter kan filosofin, vars element är sanningen, överskrida vetenskapens gränser för att förverkliga sina högre mål att vara en spjutspets in i det ovetbara.

  Mot Landgrens sentida ovetenskapliga trosförklaring, som återgår till den mosaiska österländska uppfattningen, kan vi ställa Bengt Lidforss utsaga för hundra år sedan vid en tid då tro ställdes mot vantro men själens odödlighet och Guds existens ännu var nära nog dogmer:

  Det faktum att olika biologiska system är så komplexa som de är ses av Landgren som ett argument för intelligent design! Redan Lidforss och hans generation av naturforskare tog avstånd från det teleologiska gudsbeviset som hävdar att man ur naturens ändamålsenliga ordning kan sluta sig till existensen av en skapare, som utformat världen efter en bestämd plan – en sådan tanke är inte förenlig med den ”naturliga skapelsehistoria” som darwinismen framställer.

  Finns det en ”andlig verklighet” vid sidan av utvecklingsläran. För den som tror att det fysiska och det andliga i grunden är samma tanke men bara uttryckt på två olika sätt, är det svårt att göra det.

Info-Text
Kort beskrivning av innehållet